klinga
verb · substantiv
/ˈklɪŋːa/
1. verb
frambringa ljud av hårda resonanta material som kommer i kontakt, såsom klockor eller glas
Exempel
ett klingande skratt
Översättningar (5 språk)
- engelska
- ring, sound
- lt
- skambėti
- norska
- klinge
- polska
- dzwonić, dźwięczeć
- tyska
- klingen
2. substantiv den vassa delen av ett skärverktyg eller vapen
Exempel
I strid var riddarna vana vid att rida mot varandra på hästryggen och korsa klingor med likvärdiga
Översättningar (6 språk)
- engelska
- blade
- finska
- terä
- norska
- klinge
- nynorska
- klinge
- polska
- ostrze
- tyska
- Klinge
Besläktade ord till klinga
3. verb ha en underton av
Exempel
ett klingande skratt
Översättningar (5 språk)
- engelska
- ring, sound
- lt
- skambėti
- norska
- klinge
- polska
- dzwonić, dźwięczeć
- tyska
- klingen
Besläktade ord till klinga
4. verb ljuda högt och kraftfullt
Exempel
ett klingande skratt
Översättningar (5 språk)
- engelska
- ring, sound
- lt
- skambėti
- norska
- klinge
- polska
- dzwonić, dźwięczeć
- tyska
- klingen
Besläktade ord till klinga
Böjning av klinga
- infinitiv
- klinga
- presens
- klingar
- preteritum
- klang · klingade
- supinum
- klingat
- imperativ
- klinga
- singular obestämd
- klinga
- singular bestämd
- klingan
- plural obestämd
- klingor
- plural bestämd
- klingorna
Visa fler former (22)
- c
- kling · kling-
- ci
- kling · kling- · klinge · klinge-
- cm
- kling · kling- · klinge · klinge- · klings · klings-
- pl def gen
- klingornas
- pl indef gen
- klingors
- pres konj aktiv
- klinge
- pres_part gen
- klingandes
- pres_part nom
- klingande
- pret konj aktiv
- klange
- sg def gen
- klingans
- sg indef gen
- klingas
- sms
- kling- · klinge-
Etymologi av klinga
Känt i svenskan sedan 1548, från tyskan med samma betydelse
Vanliga frågor om klinga
- Vad är synonymer till klinga?
- Synonymer till klinga: blad, ljuda, tona.
- Vad betyder klinga?
- frambringa ljud av hårda resonanta material som kommer i kontakt, såsom klockor eller glas
- Hur uttalas klinga?
- klinga uttalas /ˈklɪŋːa/.
- Hur böjs klinga?
- klinga böjs: klinga (infinitiv), klingar (presens), klang (preteritum), klingat (supinum), klingan (bestämd form).